Igår kom Peter hem efter att ha varit borta i två dagar. Det gick bra för mig att vara själv med Vide. Vi hade förberett mycket, så jag inte behövde laga mat till exempel, och Tuva hjälpte till en del. Sen var han ju på förskolan om dagarna förstås.
Men ikväll var hela familjen samlad. Peter och Vide byggde lego och sen gjorde vi pizza.
Vide och Tuva gosade lite.
När Peter är borta inser jag alltid hur stor betydelse han har för mitt humör. Jag träffar ju inga andra vuxna om dagarna. Det är våra samtal och tid med varandra som förgyller mitt liv. Han får mig alltid att må bättre när jag är ledsen. Det är lättare att göra sig av med sådant som tynger när man kan prata om det. Och när han berättar om sin dag så blir det som min kontakt med omvärlden.
Vi ser alltid fram emot vår tid på kvällen, när Vide har somnat. Då kryper vi ner i sängen och tittar på någon serie, eller bara pratar.
