Idag bjuder jag på ett inlägg från en gästbloggare. Min bästa vän och medkämpe. Min partner in crime. Min älskade man Peter. Vi bestiger ett berg. Ett ogästvänligt, kallt och stormigt berg. Med vår familjs framtid på axlarna och ett rep knutet emellan oss som enda säkerhet har vi tagit oss över förrädiska glaciärer och …
Jag vet knappt hur jag ska hitta orden … Men idag var vi alltså på sjukhuset och träffade kirurgerna som jag haft kontakt med. Samma två kirurger som opererat Majbrit. Det var två oerhört kunniga män. Kunniga om EDS, kunniga om Craniocervical instability, och ryggradsinstabilitet över huvud taget. De svarade på nästan alla våra frågor …
Igår kväll klarade jag inte av att ligga här på rummet mer, behövde skingra tankarna från Majbrits operation. Så efter att jag vilat några timmar gick vi ut för att äta middag. Lite på vinst och förlust. Man vet ju aldrig hur det går, om kroppen samarbetar. Men det gjorde den faktiskt! I en hel …
Det var någon som uttryckte sin oro över att jag hänger upp väldigt mycket på den här operationen. Som påpekade att den måste vara riskfylld, särskilt eftersom jag har EDS. Som sa att ibland är det bästa alternativet att inte operera, hur dålig man än är. Jag hoppas och tror att ni som verkligen följer …
Efter en jobbig natt och en tuff dag är det härligt att bli kärleksbombad av den här gullungen. Ta av dig kragen, sa han, så vi kan gosa. Och härom dagen sa han, med ett fundersamt uttryck; mamma, jag vill fråga dig en sak. Hur blev din nacke trasig? Vad hände? Det märktes att …
