Det blev en tidig lördagsmorgon. Vid halv åtta gav vi oss iväg för att träffa en sjukgymnast på kirurgkliniken. Det allra första hon sa när vi kom in var: det här är ju egentligen en frågeställning för en neurokirurg. Eh, ja precis tänkte vi … Hon hade alla papper vi hade skickat dit och sa …
Jag känner det som jag går på övertid. Som om jag skulle slutat och gått hem för länge sen, men är fast på jobbet. Jag är så klar med det här. Jag ska förklara vad jag menar. Jag har delat in hela den här kampen i olika faser. Fas ett har varit att hitta rätt …
Jag tror att den senaste tidens ansträngning har börjat kommit ikapp mig nu. Det har ju varit ganska mycket. Känns som om jag håller på att bli sjuk. Ländryggen värker och jag känner mig febrig. Och så trött. Det är inte bara skuggor på den här bilden, jag är väldigt mörk under ögonen. Peter och …
Nu när jag har landat lite, tagit in allt nytt och börjat vänja mig vid nya jobbiga tankar – så sätter rastlösheten in. Eller kanske är jag mer otålig egentligen. Jag vill inte stanna upp nu, jag vill fortsätta framåt. Det skulle kännas bra att ha operationen inbokad. Att ha ett datum. Fast jag ska …
Under konsultationen i Barcelona träffade vi båda neurokirurgerna. De hade tagit fram några av mina MR-bilder med olika mätningar de gjort på dem. De berättade om min Craniocervical instability och hur den uttrycker sig. Tack vare att både jag och Peter vid det här laget är ganska kunniga om anatomin i det området, och allt …
