Nu har Vide och Peter vallat runt mig på en liten promenad. Det spände ordentligt i revbenen på höger sida så vi var inte ute så länge, en kvart kanske. Vide har gått så mycket idag så han ville åka vagn.
Det som slår mig när jag är ute är den där känslan av att vara en del av världen. Den blir nog ännu mer påtaglig så här i en storstad. Att vara en del av ett sammanhang och röra sig bland människor och olika atmosfärer. Jag har levt isolerad så länge, liksom utanför. Nu bor vi ju visserligen på landet hemma, men jag har ju sällan rört mig någon annanstans heller. Mer än till förskolan och vårdcentralen. Det är en väsentlig del av livet för i alla fall mig, att faktiskt känna mig som en del av världen.
I det här huset bor vi
Jag längtar efter att det ska förändras. Jag kommer alltid tycka om att vara hemma mycket. Jag tycker om tystnad och lugn och ro, sådan är jag som person. Men jag vill ha både och. Jag vill inte vara tvungen att isolera mig. Vill kunna kliva ut i bruset i en storstad för en dag, eller umgås med vänner en kväll. Jag vet inte hur känslig jag kommer vara, men jag tror det finns en möjlighet till både och. Skog och tystnad, och stad och umgänge. Jag känner mig försiktigt hoppfull.
Lisa,det är som om Du beskrev mig. Jag är exakt som Du. Här på landet finns tryggheten o den rena luften. Förstår väl,att Du längtar hem.
BORTA BRA,MEN HEMMA BÄST. Har denna skylt i köket.
GOD NATT o SOV GOTT. Kram Siw. Tycker om Dig.
??Kjære Lisa ?Akkurat de samme tankene har jeg her jeg sitter inne i mitt hus på landet og kjenner på skaden som river meg i stykker hver dag. ??Forskjellen er at du er ferdig reparert og trenger tid til rehabilitering?Og nå kan se fremmover ?Gleder meg å se fremskritten som du har?Klem fra Eva??