Frågorna sjukgymnasten ställde mig om hur jag mår i själen har fått mig att fundera. Dessa frågor verkar vara rutin, oavsett vad man söker för. Jag menar, jag satt hos en sjukgymnast på en kirurgklinik. Jag pratade om instabiliteten i min nacke som gör att huvudet inte hålls på plats. Knappast något som gränsar mot psykiska problem. Hur som …
hur länge jag ska vänta innan jag börjar ringa och tjata på kirurgkliniken vi var på i lördags. Hur lång tid som är rimligt för att sjukgymnasten ska hinna prata med kirurgen. En vecka? Två? Tre? Jag undrar också vad min operation skulle kosta här i Sverige. För jag kan bara få ersättning för så …
Det är ju lite sjukt, insåg jag och Peter igår, hur låga förväntningar vi har på vården här. För att sjukgymnasten inte var otrevlig och inte bara avfärdade oss – så sammanfattade jag besöket igår som ganska lyckat. Och det trots att; * Hon frågade hur jag mår i själen? Om jag var deprimerad. För …
Det blev en tidig lördagsmorgon. Vid halv åtta gav vi oss iväg för att träffa en sjukgymnast på kirurgkliniken. Det allra första hon sa när vi kom in var: det här är ju egentligen en frågeställning för en neurokirurg. Eh, ja precis tänkte vi … Hon hade alla papper vi hade skickat dit och sa …
Jag känner det som jag går på övertid. Som om jag skulle slutat och gått hem för länge sen, men är fast på jobbet. Jag är så klar med det här. Jag ska förklara vad jag menar. Jag har delat in hela den här kampen i olika faser. Fas ett har varit att hitta rätt …
