Jag försökte blogga från planet men det var för dåligt wi-fi. Det blev en ganska tuff resa hem. Jag hade emellanåt väldigt ont och var trött. Verkar vara sömn varannan natt som gäller för jag låg nämligen vaken inatt igen. Tror jag slumrade en timme eller två, max. Dålig tajming inför resan, men men … det var inte så mycket att göra åt. Bara bita ihop och köra på.
Vi åt lunch på flygplatsen och sen hittade vi soffor vid gaten som jag kunde lägga mig i. Det var en lättnad att få lägga ner huvudet en stund. På planet tog jag Kodein. Jag måste ju ha kragen hela tiden när jag reser och den trycker mot bakhuvudet där nervsmärtorna sitter. Inte så skönt. Men när tabletterna verkade så gick det ändå ganska bra.
Jag kan inte förstå att vi är hemma. Att en månad har gått. Vi tänkte liksom inte ända hit, för vi kunde bara se fram till operationen. Den var för stor och överväldigande för att kunna se bortom. Och nu är den över, vi är tillbaka hemma och ja … det är svårt att ta in.
Tänk att vi inte är kvar i träsket längre. Att vi, efter att ha kämpat mot kvicksand och dy i flera år, tagit oss ur det. Att alla små, små steg, där hälften kändes som om de knappt ledde oss framåt, faktiskt räckte ända till andra sidan.
Och nu står vi på fast mark. Vi är inte framme, men vi kan röra oss fritt. Stegen känns så lätta när vi slipper leran och det kalla vattnet. Och där det förr bara fanns en mörk skog breder nu världen ut sig. Efter alla dessa år är det en ofantligt vacker syn.
Tack för att ni hjälpte oss hit. Ert stöd, era hejarop och alla donationer bar oss när vi själva var för trötta för att orka. Tillsammans gjorde vi det och jag är er för evigt tacksam.
Nu kom det en liten tår i ögonvrån. Vad jag har väntat på detta mailet. Tack Lisa,nu känner jag mig lugn. Förstår,att allt gått bra,med en sådan kille som Vidar vid sidan,toppen. Hela den lilla fam. har varit otrolig o Tack för att vi fått följa Eran kamp mot Lyckan. Delad glädje,är dubbel glädje. Sov nu så gott i Era egna sängar,så hörs vi kanske i morgon,om Du orkar? KRAM till Er alla. Siw
Vi sov riktigt skönt. Så tyst och fridfullt här. Inga trafikljud som vi hade börjat vänja oss vid. Bara en fågel som kvittrade på morgonen. Många kramar till dig Siw!
Det känns skönt att höra att ni nu kommit hem efter denna på flera sätt väldigt långa resa! Jag beundrar er för hur ni har kämpat vidare trots att det måste ha varit otroligt jobbigt emellanåt. Ni är ett fantastiskt team! Hoppas att ni nu får en skön och god natts vila hemma. Kram ?
Tack Milvi! Ja, det känns nästan overkligt att vara framme och hemma … tar nog ett tag att landa i det här. Allt känns nytt och annorlunda. På ett bra sätt förstås 🙂
Många kramar till dig ❤️
Grattis, är glad för eran del
Tack! <3
Så fantastisk å høre at dere er hjemme igjen ! Hurra ! 🙂
Endelig er dere kommet så langt og nå kan dere begynne på de gode dagene også. Selv om det er vondt innimellom når man blir sliten, så vet du at det kanskje ble litt vondt fordi du nå kunne gjøre fantastiske ting som du bare har drømt om tidligere.
Gratulere med overstått operasjon og alt du har vært igjennom. Masse lykke til videre med skritt for skritt og alt vakkert i fremtiden <3
stor klem
Tack Kari ❤️️ Ja, det känns helt overkligt. Overkligt men fantastiskt. Tänker på dig och önskar så du också fick komma hit, till andra sidan.
Många kramar till dig vännen
Tusen takk snille gode Lisa, så skjønn du er ! <3
Vad skönt det måste kännas att vara hemma på ”* mammas gata ” igen.
Nu kan vi alla glädjas att det stora problemet är löst och det kan bara bli bättre. Stort lycka till /Ewa
Ja, och vilken lättnad det är. Tack Ewa för alla dina fina kommentarer <3
Härligt att höra! Vad skönt att det har gått bra och hoppas att det snart slutar göra ont 🙂
Ja det hoppas vi på ☺️ Men jag tar den här smärtan framför hur jag mådde förut vilken dag som helst! Kram ❤️