Imorse var det minusgrader. Harry och jag gick vår morgonpromenad medan solen gick upp.
Så vackert.
När jag kom in och gjorde frukost till Vide kändes huvudet väldigt tungt. Det känns som nacken krånglat mer den senaste tiden. Jag vill knappt skriva det för jag vill inte låtsas om det, eftersom jag är så rädd för vad det kan betyda. Men det finns tänkbara, inte så skrämmande, förklaringar också. Kanske har det att göra med att jag börjat träna nacken nu. Kanske att jag börjat slarvat med hållningen (lätt hänt när man blir trött i musklerna). Kanske har det något med kylan att göra, jag blir ju generellt sämre när det inte är sommar. Men jag är så rädd för att det inte är något av allt det där. Är så rädd att det ska vara instabiliteten längre ner i nacken som förvärrats.
Det är inte direkt ovanligt att vi med EDS behöver opereras flera gånger för dessa spinala problem. Jag ser det omkring mig hela tiden. Att vara stelopererad mellan vissa kotor innebär mer belastning på kotorna under eller över. Detta är man väl medveten om både som kirurg och som insatt patient, men man har ju inget annat alternativ. Man måste ju operera för CCIn även om det medför en risk för fler operationer. (Och hade man inte opererat för CCIn så hade det också kunnat medföra fler operationer).
Jag vet inte hur jag skulle hantera det om det var så. Jag vet knappt hur jag ska förhålla mig till den här rädslan.
