Idag är det tre månader sen jag opererades. Jag är långtifrån återställd, men har kommit en bra bit på väg i alla fall. Nu har jag börjat få tillbaka känseln på höger sida av bakhuvudet också. Där har det varit helt bortdomnat.
Mina ärr syns allt mindre. Med tiden kommer de blekna och bli till silverstrimmor. Och inuti mig har operationen och tiden efter också bleknat, märkligt fort. Det känns nästan inte verkligt, som om allt bara var en dröm.
Även om EDS fortfarande ställer till det en hel del för mig, så mår jag så mycket bättre. Och jag kan föreställa mig en dag då jag klarar mycket mer. Den här sommaren blir det nog inga stora äventyr för mig, men kanske nästa.
Oavsett så är jag så tacksam över att vara här, på andra sidan av allt. På andra sidan av träsket.
