Vide, min kloka lille kille. Vad tänker han om allt det här? Det sorgliga (och samtidigt bra) är att han vet inget annat. Han har inget minne av en mamma som klarar mer. Som inte har nackkrage. Han har bara känt mig så här. Som en spillra av den jag egentligen är. Frågar man Vide …
När jag ser tillbaka nu förstår jag att när jag insjuknade ordentligt 2010 hamnade jag i kris. Jag var sjukskriven och tillbringade mina dagar i sängen. Jag kände mig vilse, deprimerad och värdelös. Min värld vändes upp och ner och såg plötsligt helt annorlunda ut. Jag kände inte igen mig och visste inte hur jag …
Jag är så trött. Mentalt och kroppsligt. Jag blev förvarnad innan vi drog igång den här insamlingen, men förstod nog ändå inte hur det skulle vara. Att be om hjälp, gång på gång, är som att gröpa ur sig själv. Till slut är man tom. Ihålig. Om jag redan innan kände mig som ett stort …
Tiden går oändligt långsamt och alldeles för fort just nu. Tänk att det bara är några veckor kvar till operationen, elva för att vara exakt. Mina känslor är stormiga. De kan svänga på några sekunder. Jag kan tänka att jag är redo och känna mig lugn inför tanken, bara för att en liten stund senare …
Imorse vaknade jag med en olustkänsla i magen. Fastän jag nyss vaknat kändes det tungt. Det är så ologiskt att jag ska känna mig nere nu. Nu när jag vet att jag kommer opereras och bli bättre. Om något så borde jag vara lättare i sinnet. Men i det där nyvakna tillståndet började bryta ner …
