Det blev en tidig lördagsmorgon. Vid halv åtta gav vi oss iväg för att träffa en sjukgymnast på kirurgkliniken. Det allra första hon sa när vi kom in var: det här är ju egentligen en frågeställning för en neurokirurg. Eh, ja precis tänkte vi … Hon hade alla papper vi hade skickat dit och sa …
Nu är vi på väg till kirurgkliniken. Jag försöker säga till min kropp att den inte behöver vara nervös, men den lyssnar inte. Magen värker av oro.
Imorgon bitti åker jag och Peter till kirurgkliniken och träffar sjukgymnasten. Vi har förberett oss på alla sätt och vis. Vi har skrivit ut ännu en uppsättning av alla rapporter, artiklar osv och pratat om hur vi bäst förklarar situationen. Det är ju hon som avgör om vi ska få träffa en kirurg. Jag hoppas …
Jag känner det som jag går på övertid. Som om jag skulle slutat och gått hem för länge sen, men är fast på jobbet. Jag är så klar med det här. Jag ska förklara vad jag menar. Jag har delat in hela den här kampen i olika faser. Fas ett har varit att hitta rätt …
Vad innebär det egentligen att förlåta någon? Förr tänkte jag alltid på det som något jag gjorde för den andres skull, den som gjort mig illa. Om jag inte var arg eller ledsen längre så förlät jag. Och jag gjorde det för att den personen inte skulle behöva må dåligt över det den gjort. Men …
