Igår var vi på min systersons ettårskalas. Min mamma hade tagit med en solstol till mig. Det gick rätt bra trots att jag hade feber, men det tog på krafterna. Jag längtar till den dagen då jag inte är den där personen som alltid ligger ner och umgås, och släpar med sig kudde överallt. Idag …
Människan är extremt anpassningsbar. Man kan vänja sig vid mycket. Situationer som man en gång inte ens kunde föreställa sig kan bli vardag. Och saker man inte trodde sig kunna leva utan kan bli till ett avlägset minne. Med tidens gång dämpas saknaden och ger plats för acceptans. Och genom förlusten av det som en …
Samtidigt som det känns som om jag snart är i mål, efter att ha sprungit i flera år, så känns det också som om jag står i startgroparna. I startgroparna till livet. Under det här oändligt långa loppet har jag mest existerat, men snart kan jag faktiskt börja leva igen. Jag är på upploppet nu, …
Även idag har jag varit så där sanslöst trött. Särskilt på eftermiddagen. Låg som i koma. Kunde inte sova, men inte heller hålla mig vaken. För trött för att ens kolla på tv. Framåt kvällen försökte jag tvinga kroppen att vakna genom att gå en liten promenad i trädgården. Plockade med mig äpplen in och …
Jag ville skriva något inspirerade idag, men jag är så trött att alla tankar bryts på mitten. Hjärndimman är alltför tjock för att jag ska kunna få ur mig något klokt. Men jag kan berätta att jag ringde till neurokirurgkliniken idag för att fråga om mitt brev kommit fram. Sjuksköterskan jag fick prata med kunde …
