Idag får jag jobba på det här med acceptans som jag tjatar så mycket om. För idag är jag inte så mycket att ha här hemma. Jag ligger i sängen i vardagsrummet medan Peter sliter med golvet, och hela huset är upp och ner. Det jag helst av allt vill är att röja upp. Rum …
Idag har jag gjort det omöjliga. Det som förut skulle motsvara att bestiga ett berg ungefär: Jag har varit hos frisören. Så just nu är jag inte på topp. Huvudvärken trycker från bakhuvudet och ut i pannan. Nacken har helt sagt upp sig och ryggen värker. Har inget klokt att säga. Kan knappt få ihop …
Tankar på tiden kan göra mig galen ibland. Känslan av att den bara rinner mellan mina fingrar. Ni vet hur man kan känna när man tillbringat en hel dag i soffan framför teven, utan att ha åstadkommit eller gjort någonting? Som om man har slösat bort dagen. Så är ju nästan alla dagar för mig. …
Jag har varit inne på det här förut. Mitt liv nuförtiden handlar så mycket om acceptans. Det är verkligen en konst att bemästra. Ibland gör det nästan fysiskt ont att tvingas acceptera något, men det finns liksom inget alternativ. Om man inte accepterar är det som att alltid vara mitt i ett brinnande krig. Att …
Ibland känns det som om jag sväljer och sväljer, och till slut blir det fullt. I mig. Till slut måste jag kräkas. Med sväljer menar jag inte att jag trycker undan något, men som jag sagt förut så kan jag inte gå runt och vara ledsen och må dåligt hela tiden. Då skulle jag aldrig …
